Akryl på canvas, 50*50 cm
Långt bort i den skimrande staden, där gatorna svänger som penseldrag och luften ibland luktar hallon och nymålat trä, står ett rosa hus med grönt tak. Det kallas Bubbelhuset. Inte för att någon blåser bubblor där – utan för att huset gör det alldeles själv.
Varje morgon när solen stiger upp, suckar huset lyckligt och ur skorstenen stiger små skimrande bubblor. De svävar ut över trädgården, dansar i vinden och spricker först när de nuddat något som behöver lite glädje.
I Bubbelhuset bor en familj som huset tycker mycket om. Mor, som målar med färger som sjunger. Far, som bygger saker som ingen ännu förstått att de behöver. Fyra barn, Norr, Öster, Väster och Söder, som håller världen i rörelse.
Norr är stilla som snö, men ser långt och klart. Hon lyssnar på vinden och hittar vägar där ingen trodde att det fanns några.
Öster vaknar först, med ögon som gnistrar av gryning. Han vill alltid börja om, prova nytt, väcka världen.
Väster är drömmaren, den som älskar solnedgången och alltid ställer frågor som ingen ännu vet svaret på.
Och Söder, varm som sommar, får blommorna att slå ut bara genom att le.
Om nätterna sover familjen, men Bubbelhuset vakar. Det känner deras drömmar, om skapande, kärlek och nyfikenhet och väver in dem i sina väggar. Därför är väggarna aldrig riktigt stilla. Ibland glittrar de svagt, ibland doftar de av lavendel, havsbris eller nybakat bröd.
I Bubbelhuset bor både världens väderstreck och hjärtats riktning. Varje gång någon där inne skrattar, bildas en ny bubbla som svävar ut över staden.
Om du någon gång ser en ensam bubbla glida förbi i kvällssolen, kan du vara ganska säker på att den bär med sig en bit av deras dröm – på väg åt ett håll som bara vinden vet.
